Cykelparkering

Idag när jag cyklade hem från jobbet så var jag tvungen att stanna till i en affär för att köpa en fil och lite bröd. Eftersom min pendlarcykel står på jobbet med punktering sedan någon vecka tillbaka så cyklade jag på min landsvägsräser. Problemet med den är att jag sällan har ett lås med mig till den eftersom jag, när jag använder den aldrig ställer ifrån mig cykeln. Nu var jag dock tvungen att göra det och valde därför strategiskt en liten affär där jag kunde ta med mig cykeln in och ställa innanför dörren utan att någon skulle bli störd. Det brukar aldrig vara några problem att göra så, men för att vara på den säkra sidan så valde jag en liten affär där jag tidigare gjort precis så.

Idag dock när jag klev in och parkerade min cykel i den precis som alltid folktomma affären så sa killen bakom disken att jag absolut inte kunde ha cykeln där. “Nehej”, sa jag, “då får jag handla någon annanstans eftersom jag inte har något lås till den”. Killen erbjöd sig att hålla ett öga på den från bakom disken om jag ställde den utanför. Jag berättade att jag inte tänkte ha den utanför om jag var inne och handlade och började gå ut från affären. “Okej!” Ropade killen bakom disken. “Du får handla!”

Jag handlade lite snabbt och när jag betalat frågade killen vad cykeln kostade. Jag sa att ny får man nog ge runt 18k varpå han utbrister “En så dyr cykel och så har den inget lås! Shit asså, det kan man ju köpa en bil för”. Jag förklarade att min cykel inte var speciellt dyr utan att man i princip kan lägga hur mycket pengar som helst på en bra cykel. Han ville genast veta vilken cykel som var den bästa men tyvärr kunde jag inte svara på det.

Han verkade inte förstå hur man kunde lägga mycket pengar på en cykel och jag är inte helt säker på att han köpte mina två starka argument med att det är miljövänligare än en bil samtidigt som man blir snygg av att använda den.

Vansbro T-11 dagar

Ju längre man väntar desto dyrare blir tydligen allting. Nuförtiden kostar en startplats till Vansbrosimningen 900:-. Det är väldigt dyrt för att simma 3 kilometer. Det var dyrt redan från början med 550:-, men 900:- är ju ett rent skämt. Givetvis hade jag inte köpt någon startplats när de var billiga. Som tur är så säljer folk sina startplatser på Vansbrosimmets hemsida så jag kom undan med 600:-.

Det är fortfarande helt sjukt dyrt för att simma en bit, få en medalj och en matbiljett. Däremot kan det nog vara bra att få en utomhustävling bakom sig eftersom jag nu verkar ha bestämt mig för Kalmar triathlon 1 augusti. Tyvärr är jag inte säker på att Vansbro kommer att gå snabbare det här året än förra, men jag hoppas i varje fall att jag simmar med lite rutin och bättre känsla.

Ett varningen ord också: cykla aldrig långpass i linne utan att smörja axlarna. Det gör att man inte kan springa på ett par dagar då solbränd hud gnids mot solbränd hud i armhålorna. Blir man svettig blir dessutom huden salt vilket bara förvärrar. Jag är säker på att det finns en tortyrmetod som går ut på just detta och att den har ett hemskt namn.

[edit:] Igår var jag med på startlistan till Vansbro med noteringen “överlåtelse”. Idag är jag inte med. Vad händer egentligen?

Cykelångest!

Bara för att jag har tittat lite grann så har jag hittat en ny cykel som jag vill ha. Jag hittar förstås cyklar jag vill ha hela tiden men de brukar mer vara i den klassen att man pratar om dem i samband med stora trisslottsvinster.

Nu har jag dock hittat en tempocykel som är fjolårets modell, ordentligt nedsatt i pris och egentligen inte så olik den racercykel som jag redan har. Recensioner säger att det inte är en så dum cykel, inte top of the line men en bra cykel för en vettig summa pengar.

Såklart finns det en massa problem med allt det här. Den kostar fortfarande en massa pengar och jag behöver ju egentligen inte en ny cykel eftersom jag har en bra. Dock inte tempocykel men likväl en landsvägscykel som uppenbarligen går att cykla både långt och fort på. Jag vill ju gärna ha en tempocykel. Troligen skulle jag vara glad hela tiden om jag hade en. Men man vet förstås aldrig.

Imorgon ska jag provcykla den. Usch, hur ska man tänka och göra?!

Annandag midsommar

För att få bort alla kakor och tårta ur systemet efter midsommarens födelsedagsfirande tänkte jag att jag kunde följa med på Mattias långpass på cykel idag. Mattias hade förberett sig med en jättestor nötcreme som han skulle ha under cykelturen. Själv nöjde jag mig med 2 flaskor Vitargo.

Mattias förespråkar nötcreme framför andra energiprodukter

Efter ett tag kom Björn cyklandes ifatt oss. Han hade förvarnat att han skulle komma så vi fincyklade den första milen för att vänta in honom.

Björn och Mattias, Björn, Mattias med hotfullt väder i bakgrunden

När det började se hotfullt ut på himlen vände vi tillbaka hemmåt och hela passet blev lite drygt 130 km för min del. Lite längre för Mattias och Björn eftersom de hade en bit till att cykla efter att de lämnat av mig.

Givetvis fick jag en punktering 3 km från hemma och då regnet redan hade hunnit ikapp mig så kände jag att jag lika bra kunde promenera hem istället för att sätta mig på gatan och byta slang.

Förutom det lilla missödet kändes passet bra. Inslag av fartlek med hastigheter över 50 km/h på flacka raksträckor. Framför allt känns det bra att snitta strax över 30 km/h över 130 km och ändå ha en del kvar i benen.

Mer sport!

Som vanligt när jag inte skriver på ett tag så händer det saker i mitt spännande liv. I tisdags sprang jag till exempel Parloppet med Mattias i Hagaparken. Precis som namnet antyder så springer man på en 5 km bana i ett lag. Den ena startar åt ena hållet och den andra åt andra hållet. Med lite tur ser man varandra ungefär på mitten och i mål. När båda gått i mål räknas tiden ihop och man får en miltid.

Mattias och jag i matchande löparkostymer

Vi slutade på 28:e plats i  klassen herrar vilket får anses som godkänt. Banan var mer kuperad än vad vi hade väntat oss och vi insåg att korta snabba lopp nog inte var vår grej. Möjligen springer vi nästa år igen för att putsa lite på tiden.

Idag jobbade jag en halvdag då jag hade lite timmar att ta ut i ledighet och hade bestämt med Mattias att vi skulle köra ett träningstriathlon. 40 min simning, 3 timmar cykel och 1 timme 20 min löpning.

Det gick sådär. Vattnet vid bryggan där jag bor kan inte varit varmare än typ 4 grader. Det var helt sjukt kallt och gjort riktigt ont i fötter, händer och huvud. 10 min simning var allt som gick. Planen är nu att köpa en simhatt i neopren så att man kanske skulle kunna simma i svenska förhållanden.

Man ser alltid lite hårdare ut i baddräkt

Dagens cykling blev lite längre på lite drygt 4.30 timmar. Det kändes dock ganska segt med gårdagens löpning som fortfarande satt kvar i benen.

Mattias på sin nya cykel

Löpning blev tyvärr även den förkortad då Mattias hade ont i sin hälsena redan inledningsvis. Eftersom det är dumt att dra på sig skador så kortade vi ner passet och var nöjda ändå.

Löpning

Nu ska jag vila benen lite och sen på det igen. Tydligen är kondition färskvara som man måste underhålla hela tiden. Världen är orättvis.

Sport!

Dag 1

I fredags morse ringde väckarklockan olycksbådande tidigt vilket var signalen för att jag skulle kliva ur sängen och cykla iväg till Bandhagen 20km bort där en hyrbil väntade på ta mig, Mattias och Björn ner till Kalmar och en hel helg full med sport. Vi var alltså på väg till Kalmar Tri-camp som arrangeras av Ted Ås. Ted är en erfaren och duktig triathlet som vi hoppades på skulle ha många bra träningstips att bjuda på.

Senast vi åkte till Kalmar hade vi takräcke med cykelställ men den här gången verkar två av ställen vara mystiskt borta så vi hyrde en stor kombi och hoppades på att cyklarna och vår packning skulle få plats i den om man bara packade smart.

Björn packar lite i bilen

Allt fick plats och vi kunde börja rulla söderut strax efter klockan 8 på morgonen. Tyvärr så var vädret inte det roligaste med regn och ungefär 7-8 grader såväl i Stockholm som i Kalmar.

När vi kom fram så hade vi direkt ett kort möte, satte snabbt ihop cyklarna och sedan var det dags för det första passet. Cykling 2 timmar med individuella intervaller. I regn och kallt. Det var ett trevligt pass som vi cyklade till stor del på den riktiga tävlingsbanan och sträckan blev inte riktigt 6 mil.

Väl tillbaka så var det knappt tid att ställa ifrån sig cyklarna innan det var dags att jogga iväg till fredagens andra pass, nämligen löpning. Ett pass på runt 1 timme som även det bestod i lite löpskolning och sedan intervaller. Sedan middag på Kalmar slottshotell där vi bodde, ett litet föredrag om sport och efter det sänggång.

Dag 2

Lördagen började mycket tidigt med ett simpass 1.5 timmar på badhuset i Kalmar. Teknikövningar och intervaller. Ett mycket bra pass. Därefter tillbaka till hotellet och ladda med lite frukost innan cykelpasset på 4 timmar.

Jag som funderar på om kläderna verkligen räcker.

Vädret var betydligt trevligare med lite sol och inget regn. Däremot var det ganska kallt och jag kände mig lite osäker på hur mycket kläder jag skulle ha på mig. Till slut valde jag vanliga cykelbyxor och en cykeltröja, man blir väl varm under tiden tänkte jag. Det hade jag säkert blivit om jag inte valde fel cykelgrupp. Jag cyklade i den långsamma gruppen, vilket förstås var trevligt, men det blev faktiskt lite tråkigt när det lite kändes som om vi fincyklade.

Jag låg säkert över 90% av passet och drog gruppen och tog vind, men trots detta var jag genomfrusen när vi kom tillbaka.

Så här såg det ut bakom mig.

Efter cyklingen var det sen lunch, ett besök hos Vitargo-mannen där vi kunde köpa sportdryck. Jag och Mattias köpte oss varsin hink medan björn köpte ett jättepaket med flera hinkar och ett tråg sportdryck.

Vitargobesöket följdes av dagens sista träningspass, nämlingen 1.5 timmar löpning. Det blev lite uppjogg, löpskolning och sedan någon form utav 3000m intervaller. Kul men man kände i kroppen att det hade varit mycket sport de senaste dagarna. Efter springningen så var det middag, föredrag och till sist sömn!

Dag 3

Dag 3 var den dagen som jag såg fram mot mest. Nu skulle vi nämligen köra en träningstävling på den bana som Kalmar triathlon går på. Den riktiga tävlingen är uppdelad så att simningen i Kalmarsund är 3860 meter på en tvåvarvsbana medan cyklingen och löpningen är 18 respektive 4.2 mil uppdelade på en trevarvsbana. Själva träningstävlingen skulle vara 1 varv på banan i den fart som man tror sig kunna hålla på hela Ironmandistansen.

Eftersom det var 12 grader i vattnet (vilket är skitkallt även om man har våtdräkt) så fick de som ville provsimma lite i öppet vatten och med våtdräkt göra det. Tyckte man att man redan kunde det så gick det bra att strunta i det. Jag tyckte jag gott kunde strunta i det och började med cyklingen direkt.

6 mil gick på 1.55 och det var lite för snabbt skulle jag tro för jag kände mig riktigt sliten de sista två milen (kan också bero på en helg full med sport). Ordentligt blåsigt och hemskt var det också. Faktum var att jag satt på cykeln och undrade om jag verkligen skulle orka springa hela sträckan. När jag väl kom in i växlingsområdet och fick på mig löparskorna och kom ut på löparbanan försvann alla sådana tankar. Det kändes oerhört bra att springa. 14 km gick på 1.12 vilket även det ligger över hastigheten på en riktig Ironman men det var svårt och hålla igen då man vill prova lite hur kroppen känns. Väl i mål så kände jag mig fräsch och pigg vilket förstås var ett trevligt besked. Inte alla var helt fräscha utan några låg utslagna i gräset och såg ut att inte må helt prima.

Mattias och jag. Mattias badade dock. Tydligen var vattnet så kallt att hjärnan nästan dog.

Jag precis vid målgången på löpningen. Lätta fötter.

Hela Kalmargänget.

Efter tävlingen var det middag och lite uppmuntringspriser till deltagarna. Vi packade in cyklarna i bilen som trots mer packning (Björns Vitargo) fick plats mycket bättre och åkte hem. Nu måste jag ta mig en ordentlig funderare på om jag verkligen ska vara med och tävla i Kalmar 1 augusti. Föredelen och nackdelen med lägret är att jag lite grann vet vad jag ger mig in på. Vi får se. Fortsättning följer.

 

Istället för 42.2 km

Idag har det 31:a Stockholm marathon gått av stapeln. Jag var nummer 4860 och tanken var att jag skulle göra en tid på mellan 3.30 och 3.45. Det var planen innan min cykelolycka. Som säkert alla redan vet vid det här laget har jag haft problem med min höft efter vurpan och löpningen har gått sådär. Så i går kväll tog jag ett, vad jag vill kalla det, moget beslut och bestämde mig för en DNS (Did not start). Ett marathon är ganska långt och riskerna att en skada man har blir sämre och inte bättre av att springa 42.2km är så gått som 100%. Det finns andra lopp i sommar som man får hoppas på istället. Surt bara på anmälningsavgiften på 735 kr.

Min onda höft har dock inte nämnvärt påverkat simning och cyklingen så för att göra någonting av min kolhydratladdning inför maran bestämde jag mig idag för att cykla lite istället.

Lite uppmuntring längs vägen

14 mil blev det och de 10 första var faktiskt ganska trevliga. Sedan kom såklart illamåendet ifatt och det kändes motigt sista biten. Hursomhelst var det bra att få lite mer cykel inför nästa helgs fat camp som jag Mattias och Björn ska på.

[Edit:] Jag har även en snygg cykelbränna. Halva händerna är röda och det ser ut som om jag har haft ett pannband på mig efter hjälmen.

Röstning och bad

Idag åkte jag, Mattias och Björn till Eriksdalsbadet för att rösta i Europaparlamentsvalet. De hade en lite vallokal där man kunde rösta i förtid om man ville och eftersom vi kommer att vara på träningsläger när valet egentligen går av stapel så ville vi såklart det.

Innan vi röstade så bestämde vi oss för att bada lite när vi ändå var där. Tanken var att jag skulle provbada en ny våtdräkt men eftersom Björn var med så blev det lite jobbiga 50:ors intervaller också. Passet avslutades med vattenrutschbana och en fin tid på 7.87 sek.

Är någon sugen på en våtdräkt som bara simmat Vansbro en gång och några träningspass så hör gärna av er. Det är en GUL Respons 1303. Storleken är MS och bröstmåttet 91-97 cm.  Finnes i Stockholm till ett bra pris.

Cykling, springning och cykling igen

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev ett inlägg igen så lite har hunnit hänt. Förra veckan cyklade jag, Mattias och Björn på en cykelutflykt till Uppsala. Syftet var att få lite cykelmil i benen samtidigt som jag hade lite brev att dela ut i Uppsala. Sådant gör man ju helst själv så att man vet att det blir ordentligt gjort istället för att outsourca på Posten.

Jag hade i förväg tagit ut en vägbeskrivning men efter ett par mil började Mattias ifrågasätta den och tog ut en ny riktning vilket gjorde att vi cyklade en massa fel i alla norrförorter. Till slut hittade vi i varje fall rätt och kunde börja utdelningen av post. Hela postturen blev ungefär 15 mil.

I tisdags skulle Mattias och jag kolla formen med Milspåret som var två varv runt Djurgårdsbrunnskanalen. Mattias passade på att slå ytterligare ett personbästa men fick ändå nöja sig med att bli mottagen av mig i mål. 44.45 gick jag in på vilket är helt ok med tanke på att jag fortfarande hade (och har) ont i höften. Stockholm marathon känns fortfarande osäkert och läskigt.

I går, torsdag, trodde jag att jag skulle var ledig och fri ändå tills Björn ringde på dörren och sa att jag skulle med honom och cykla 5-6 mil. Sagt och gjort så hoppade jag på cykeln och tänkte att 5-6 mil ändå går ganska snabbt. Efter ett tag när jag tittade ner på cykeldatorn och såg att den stod på 5.5 mil så började jag ana oråd. Speciellt efter en hastig blick upp där jag endast såg bondgårdar och kossor. Jag var inte alls hemma/5km från hemma. Björn hade lurat mig på ungefär tre mil. 8 mil blev det. Inte jättelångt men hyffsat snabbt så benen var ganska trötta. Belöningen fick bli en dusch och kinahämtmat.

Sakta

Någonstans vill man ju att det ska vara roligt att träna. Många sportföretag och sportmärken använder ju marknadsföring med snygga och glada människor som tränar iförda företagens märken. Givetvis så är ju det här något som alla vet endast är ett försäljningstrick. Och visst blir man lite trött på den här imagen som man vet inte är sann på något sätt.

Därför är det extra skönt när ett företag går mot strömmen och faktiskt är ärliga mot sina konsumenter. All heder till Shimano som sålt mig mina cykelskor och faktiskt berättar som det är:

De heter M075, men när man har dem på sig och tittar ner på dem så är de brutalt uppriktiga hur det går med cyklingen: Slow.