Jag funderar på att ändra utseendet på min blogg i samband med att den får en ny adress.
www.feide.wordpress.com är den nya platsen. Kom gärna med en kommentar om utseendet är bättre eller sämre än den gamla och vad som kan ändras. Inom kort försvinner den gamla adressen så passa på att uppdatera era rss-prenumerationer.
I går så var det dags för Nick Cave att återigen besöka Stockholm. Denna gång var det inte en traditionsenlig konsert utan en mer intim tillställning på China Teatern som syftade till att lyfta fram hans nysläppta bok ”The Death of Bunny Munro”.
Nick Cave kom med endast delar av sitt band ”The Bad Seeds”, närmare bestämt skogstokige Warren Ellis och Martyn Casey.
Innan det hela drog igång mötte jag upp Hanna och sedan också Jonatan som kom med tåget från Uppsala.
Kvällen bestod av Nick Cave som läste stycken ur sin bok ackompanjerad av musik och en stor bioprojektion bakom honom samt en stor mängd, till största delen akustisk musik. Mellan uppläsningarna och låtarna passade han också på att prata med publiken och svara på frågor.
Nick Cave passade alldeles utmärkt på en mindre scen med sitt piano och bara några få bandmedlemmar. Det hela blir förstås inte sämre av att han spelade låtar som ”The Ship Song” och ”Into my Arms”.
Hela evenemanget kändes spontant, lättsamt och med en utmärkt låtlista. Nick Cave har en väldigt bra röst så det var också trevligt att höra honom läsa ur sin bok. Tyvärr var det ingen signering efteråt men man kan ju inte få allt.
När vi klev ut från teatern såg jag att det överallt var fotoförbudsskyltar uppsatta. Tyvärr upptäckte jag det försent eftersom jag redan hade tagit några bilder.
I helgen vintertvättade jag mina cyklar. Ställde undan de jag inte skulle ha för vintern och monterade upp tempocykeln på den hemska trainern.
Idag är det onsdag och jag har hittills den här veckan hunnit med fyra stycken träningspass varav hälften av dem varit morgonbad. Tisdagens morgonbad var i 50-metersbassängen på Eriksdalsbadet vilket var sådär. När det inte är direkt utmärkta banor verkar folk inte kunna simma varken rakt eller ordentligt vilket är synd. Men med en sådan här bra start på veckan kan det ju knappast bli dåligt.
Idag när jag kom hem så hade jag fått ett paket från SF Bio. Jag verkar ha vunnit ett pris i en sommartävling som jag har glömt att jag varit med i.
Inte bara en grej hade jag vunnit utan tre stycken! Ett band som man kanske kan ha runt halsen, ett usb-minne (oklart hur stort) och en t-shirt i damstorlek.
Som tur är så är det vilodag idag så att jag kan ägna mig åt mitt pris helhjärtat ikväll.
Nu har tydligen träningssäsongen inför nästa år dragit igång. Officiellt startade den idag men jag smög igång lite tidigare redan förra veckan med en hel bunt löppass. Veckan avslutades med en start i Hässelbyloppet. Lite trött i benen redan från början men annars inget direkt att skylla på. Plats 263 av 1449 i min grupp.
Men som sagt, idag började det på riktigt, så 06.30 var jag på Eriksdalsbadet och förnyade mitt simkort. Jag och Mattias simmade en stund innan jobbet och eftersom det tydligen är på allvar nu så körde jag även ett andra pass med löpning efter jobbet.
Jag ska bli så vältränad nästa år.
[edit:] För säkerhets skull anmälde jag mig också idag till Premiärmilen nästa år.
Hittills en ganska bra träningsvecka med lite bra löpvariation. Igår blev det lite terränglöpning istället för intervaller.
Jag sprang med Mattias och vi sprang i Lill-Janskogen. Det som var bra med det var att inte långt därifrån hade affären Outside utförsäljning på friluftsartiklar så vi sprang förbi där och köpte en snygg termosmugg.
När jag skulle betala den sa försäljaren ”Bara den?”. De hade lite mer intressanta saker men muggen var den enda grej som jag kunde springa tillbaka med. Kanske tittar jag in lite senare i veckan och ser om något finns kvar. Grejerna blir bara billigare ju längre veckan fortskrider så gissningsvis är det nog ganska tomt redan nu.
På söndag är det Hässelbyloppet och jag är inte alls sugen.
Fortfarande hängig.
Skivmässa i Solnahallen i lördags. Lite kul att titta på kufar. Köpte några skivor.
Idag: Fartlek
Sugen på en Garmin Forerunner 310xt. Hade jag en sådan skulle jag nog vara glad hela tiden.
Jag känner mig hängig och less. Många säger ju att det kan bli så på hösten men det är annars min favoritårstid så jag vet inte vad det här kan bero på.
För att mota deppet på dörren har jag idag:
Inget har än så länge hjälp. Om jag inte varit så enbarmigt fattig så hade jag provat att konsumera. Det ligger förstås några presentkort här så i helgen kanske jag undersöker om det kan hjälpa.
Idag när jag skulle möta upp Mattias och springa intervaller så visade det sig att jag skulle få en present! Jag gillar presenter. Tyvärr så är det många som påstår att jag har svårt att visa att jag blir glad över det jag får men det blir jag alltså. Dagens present visade sig inte vara mindre än en Bender:
Tyvärr så var Mattias lite seg efter Lidingöloppet som han dessutom sprang omkull på och skrapade upp ena benet. Inte bara en gång utan två! Vi sprang ett vanligt distanspass istället i Hagaparken.
I helgen ska jag sätta mig med en kopp kaffe och titta på hur träningen inför nästa säsong ska se ut. Många bra tips kommer jag troligen att plocka från boken ”Going long” av Joe Friel och Gordon Byrn. Bland annat att inte springa något marathon innan Kalmar Triathlon. Tack Gordon och Joe!
På tal om Kalmar Triathlon så har de inför 2010 års tävling höjt anmälningsavgiften från 1400 till 1800:-. Det är en väldigt stor höjning och jag har mejlat dem för att be om en motivering till det nya priset. Gör gärna det ni också så att de förstår att det är för dyrt: kalmartri@telia.com
En sista grej. Köp min gamla (från juli 2009) pulsklocka. Suunto T3C med en footpod. Klockan och pulsbandet är från juli detta år och i fint skick. Footpoden är lite drygt ett år och även den i fint skick. 2000:- så är den din med förpackningar och instruktionsböcker!
När Mattias fyllde 30 tidigare i år så fick han av mig, Hanna och Per Myrsten en hemlig resa. Så i onsdags förra veckan efter jobbet slöt vi upp med Mattias för en tidig middagspizza och mötte efter det upp med Per på centralstationen.
Där tog vi flygbussen till Skavsta för att sedan hoppa på ett flygplan till destinationen. Vi lyckades hålla resan hemlig för Mattias fram till att det var dags att gå genom gränsen på resmålet där det stort och tydligt stod: ”Welcome to Scotland”.
Därefter hämtade vi upp vår hyrbil som skulle ta oss runt i landet. Jag röstades fram som resans enda chaufför då det blev för dyrt att ha fler som skulle stå på hyrbilen. Första dagen var det lite skakigt att köra vänstertrafik, men det föll ganska snart på plats. Stort tack till Per som tagit med sig en GPS till bilen. Hur gjorde folk när sådana inte fanns? Troligen har de alltid funnits, annars skulle ju ingen ha hittat någonstans.
Mattias framför Stirling Castle
Med en bil så hinner man med en hel del så resan gick från Glasgow utmed kusten mot Oban och Fort William. Därefter Fort Augustus, längs med Loch Ness upp till Inverness. Nedåt mot Perth och Stirling. Edinburgh och sist tillbaka till Glasgow.
Vi hann med några borgar, minst ett världsarv, ett fantastiskt vackert landskap, en sjöodjurssjö, träffa Hannas kompis Catrin, äta väldigt god veganmat, bo på hiskeligt fula bed and breakfasts och inte någon som helst träning.
Vi fyra framför Loch Ness
Det finns såklart en massa mer att skriva och jag hoppas att Mattias gör ett inlägg i sin egna blogg om vad vi gjort och vad han tyckte om det. Förhoppningsvis hade han kul.
[Edit:] Mattias har själv ännu inte sagt något om resan, men enligt säkra källor så ska han inte ha gillat sin present.
I helgen efter halvmaran så såg jag en massa folk springa i mål och vara så där glada som man bara själv drömmer om att få vara. De sprang i mål och hade armarna upp i luften och skrattade och log. Deras respektive och kompisar stod bredvid banan, tog kort och hängde rosor och små champagneflaskor runt halsen på sina hjältar.
Hur gör man för att bli så glad efter en tävling? Jag är aldrig glad. Snarare känner jag en lätt irritation över att jag troligen kunde ha gjort bättre ifrån mig. Inte heller brukar någon ge mig saker efter målgång. Undantagen är efter Engelbrektsloppet, 60k på skidor, då Mattias stod och väntade på mig och gav mig en mugg blåbärssoppa. Blåbärssoppa som jag avskyr. Det kunde han förstås inte veta så tanken var nog god. Även efter Kalmar Triathlon stod Mattias och skulle ta emot mig i mål. Tyvärr så kom hans efterloppetillamående ganska precis när jag gick över mållinjen så det var jag som fick serva och ta hand om honom istället.
Om någon vet hur man gör för att bli så där fånigt glad när man går i mål får ni gärna komma med tips. Det ser ganska trevligt ut.
För tredje gången i rad är jag anmäld till Hässelbyloppet. Ingen gång har jag lyckats springa men den här gången ska det förhoppningsvis bli ändring på det.
